höst

Under första halvan  av mitt liv tyckte jag hösten var en så underbar årstid, faktiskt favoritårstiden. Då fick man krypa in i kläderna igen och slapp vårpressen inför bikinsäsongen!!!

Senare blev hösten tyngre och tyngre. Mörkare och mörkare och det hela slutade med en krasch in i väggen hösten/vintern för 10år sen.

Efter det blev det ännu värre, vissa vintrar har jag knappt klarat av utan att däcka totalt. Förra året fattade jag ett beslut som visade sig vara väldigt klokt, jag började med stämningshöjande medicin fr o m augusti och hela vintern och jag klarade mörkret på ett helt annat sätt.
Så i höst gör jag samma sak och i morse insåg jag något:

JAG NJUTER AV HÖSTEN!!! Och jag ser fram emot att tända ljus och mysa inomhus i vinter. Jag ser fram emot kallperioderna då man inte kan eller vill gå ut. Jag börjar längta efter snön!

En annan orsak till att jag faktiskt är tillbaka är nog insikten att jag egentligen borde gå i ide, att jag helst inte ens går ut under vintern men är ute hela sommaren istället. Och att jag accepterar att det är så!

Men att få vakna i vårt underbart ljusa och härliga sovrum och det första man ser är guldglittret i björkarna utanför är helt fantastiskt! TACK GUD säger jag bara, för att jag fått tillbaka hösten!

"det är häftigt att betala skatt"

 

Uttalandet i rubriken kommer från Mona Sahlin och jag är benägen att hålla med för detta är summan som min operation och sjukhusvistelse resulterade i.

Skulle jag gjort en bukplastik privat och betalt själv hade summan varit betydligt högre... men vi betalar skatt och har en offentlig vård som gör att vem som helst kan ha möjlighet till sjukhus och operation! Det är något att värna om och vara tacksam över!

blodbrist

Var in en sväng på akuten häromkvällen och där upptäckte dom att jag har lågt blodvärde...89... läste nyss att man ska ha 120 som kvinna...
Googlade lite på symtom och hittade en beskrivning av mig:

• känna sig trött och orkeslös
• bli yr
• bli andfådd lättare
• få hjärtklappning
• få huvudvärk
• få öronsus

Det enda som jag inte känner igen är att bli anfådd... självklart är en del av detta också sviter av den operation jag gått igenom men mycket har jag känt en längre tid men skyllt på annat...
Nu blir det nog järntabletter trots att jag får ont i magen av dom...

doftar du?

I eftermiddag när jag satt här i vardagsrummet kom plötsligt en svag lukt farande förbi. Trodde först det luktade rök men det stämde inte men det var åt det hållet på nått sätt...
Lukten blev mer och mer markant och så klickade det till: det luktar tjära! Och slutledningsförmågan sade mig att någon hittat flaskan med beckolja som vi har i en skåp...

"VEEEM har rört flaskan med beckolja???" "Inte jag!" sa den skyldiga unga damen. Men visst var det hon för när hon kom närmare blev lukten starkare och starkare och när maken öppnade till sophinken såg han hur mycket hon hunnit slå ut och torka upp...

Vi sa att hon behöver inte kolla på allt hon hittar och gör hon det kan hon lika gärna erkänna!
Och vi sa att beckolja luktar så hon kom inte undan hur mycket hon än nekar!

Och vi sa att beckolja faktiskt luktar gott, det DOFTAR!

Mina tankar gick vidare...

En del människor man möter avger en lukt, eller en doft av något. Det är inte definierbart som beckolja men det är något som man liksom känner igen. Det är faktiskt ingen "riktig" doft utan en atmosfär jag tänker på...
Det är människor som  lever nära Kristus, som lever i bönen och ordet och som umgås med Gud ständigt.
Det är som med beckoljan, det går inte att dölja! Det behövs oftast inga ord för det KÄNNS!

Jag vill väldigt gärna dofta...

jag vill berätta att jag är så glad!

ÄÄÄÄÄÄÄäääääntligen har jag sovit gott! Det tog en vecka efter operationen innan jag fick en ordentlig natt!
Oh så skönt och hemligheten är bl a en solstol!

I går bar mannen in en solstol och jag prövade att sitta och ligga i den och kände att detta kan funka så jag sov i vardagsrummet i solstolen :-). I den kunde jag vända mig lite och slapp få kramp i ryggmusklerna.



En annan hemlighet är förbön! Ja, jag är övertygad om att när man ber sina vänner att be för en så hjälper det! Tänk vilken förmån det är att ha den möjligheten!

Förbön är egentligen väldigt modernt, det kan ske med blixtsnabb överföring, det kan ske på distans, det kan ske i realtid!

04.47

så var det morgon igen.
Kan inte sova.
Ont i magen
Ont i såren
Ont i ryggmuskler
Ont i huvudet
Bara - och verkligen inte så bara - kliva upp och ta några piller...
Hoppas jag kan somna om igen och att nästa uppdatering av bloggen blir en aaaaning positivare...

postop

I dag ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Det händer verkligen inte ofta!
Men det är inte bara enkelt att komma hem från sjukhus och ibland blir jag rädd att det ska hända något och jag är långt från vården... men det är kanske normalt med lite postoperativ ångest.

Som tur är hade vi bokat in barnen hos kontaktfamiljer i helgen så det är bara en liten hemma. Dessutom kom det tre stora så jag blir servad på alla tänkbara sätt. Tomas hjälpte mig ur sängen och Emmy gjorde kaffe och mackor och serverade mig i soffan. Ja, hon hämtade datorn och fixade frukost åt F också innan hon tog en morgonpromenad! Det är lyx!!

Kollar in fb och ser att folk ska ut i lingonskogen och känner avundsjuka, vi får oss inga lingon i år heller verkar det som... hade en som lovat plocka men som inte gjorde det :-(. Skulle ju behöva åtminstone ett par hinkar...
Älgkött blir det dock, Tomas och Robin är i slakteriet i dag och det är 5 älgar som ska styckas.
Äpplena skulle ha varit plockade och mosade men när ska jag fixa det då? Nu i år har äntligen våra äppelträd gett ordentligt med frukt!
Å i kväll är det gospelkonsert i Norsjö som jag skulle vilja lyssna på men orkar givetvis inte!

Men i stället för allt det jag missar har jag ju fått något. Jag har fått en operation som annars skulle ha kostat mååånga pengar. Det har gått bra och jag har inga infektioner. Jag har ont men jag har fått mediciner som gör att jag klarar mig och jag ser fram emot att ha en fin mage till sommaren ;-)!

hoppas!

Är med i en utlottning av lyxiga garner och hoppas, hoppas :-)

www.fabriksgatan.com

04.08

Klockan är drygt 4 på morgonen den 20 september 2012 och här ligger jag. Har lyckats att för egen maskin komma mig på toa och tillbaka i sängen igen, lägga mig och få upp benen trots att det gjorde rejält ont i op-såren. Men jag måste i alla fall ringa på hjälp då täcket ligger på golvet...

Igår kväll fick jag äntligen skåda min "nya" mage som såg jättefin ut men har ändå drömt mardrömmar om ärr som gått i zigzag över hela magen...

Men vilken otrolig tacksamhet jag känner över att just jag fått denna möjlighet. Det är stort! Och nu ska jag ringa på roomservice för att få täcket i sängen igen och förhoppningsvis somna om en stund!

ligger här...

... på hotell NUS.
Roomservice fungerar utmärkt. Behöver bara trycka på en knapp så kommer nån med mat el droger el hjälp!
Tyvärr svimmar jag när jag stiger upp men det ska väl bli bättre.

Jag kan ändå tycka att jag är på semester; sover hur mycket jag vill, stickar och lyssnar på mp3 och spotify hur mycket jag vill. Det är faktiskt lyx! Och ingen som ropar på mig och kräver min uppmärksamhet!

hej då

Tittade mig i spegeln i badrummet innan jag åkte i dag och sa hej då till magskinnet jag haft i 51 år. Från och med i morgon blir det en annan mage jag ska se ner på! Tur insidan är den samma i alla fall!

ännu närmare

Just nu stämmer underrubriken på bloggen väldigt väl: vad hjärtat är fullt av... man skulle också kunna kalla bloggen "operationsblogg" för det är nästan det enda jag har i huvudet!

Var på inskrivningsbesök i Umeå i tisdags och fick träffa tjejen som ska operera mig. Det kändes helt overkligt att JAG ska genomgå en plastikoperation, att det är min kropp hon ska omforma, att det är en massa hud på magen som ska tas bort och att naveln ska flyttas!
Kirurgen påtalade att detta var en betydligt jobbigare operation än överviktsoperationen men det har jag förstått... sen kan man nog inte förstå hur jobbigt och ont det kan vara när man lossat all hud på hela magen och den ska växa fast igen eller när man syr ihop magmusklerna och det ska läkas. Skräcken är att få hosta!! Och hur bär man sig åt att sjunga när magmusklerna är sydda???

Jag träffade också narkosläkaren och visst känner jag oro för att bli sövd eftersom jag mådde så dåligt efter förra narkosen. Men vad göra? Det är bara att förlita sig på att dom vet vad dom gör!

Nåja, nu är det snart helg. Mycket ska fixas här hemma innan jag åker till Umeå på söndag eftermiddag...

nedräkning

4 dagar kvar till inskrivningsbesök. 9 dagar kvar till operation... det börjar kännas nu.
Jag läser information och kollar på bilder och undrar hur det ska bli...
Jag funderar en hel del hur ont jag kommer att ha efteråt...

Fick frågan av en kompis här i veckan: MÅSTE du göra denna operation, du ser ju så smal ut?
Och nej jag måste inte men jag vill!! Vill göra hela resan så att säga... nu när jag fick möjligheten att en gång i livet bli smal så vill jag också få ta bort överflödshuden. Det handlar inte om att jag inte känner att jag duger som jag är, jag är jättenöjd och glad över att kläder passar och jag orkar springa efter barnen. Det handlar inte heller om att se ner på andra som inte är smala. Det här handlar uteslutande om att jag VILL göra denna operation eftersom jag fick möjligheten.

Sen finns givetvis ett medicinskt problem med i bilden annars hade jag aldrig fått igenom denna operation genom landstinget!

ett år

Att ett år kan gå så fort. Och ändå så långsamt.

Denna dag för ett år sen var sorgens dag. Min älskade yngste brorson omkom tragiskt i en mc-olycka. 18 år och sååå lycklig över att köra cykel. Skulle köra upp för tung mc veckan efter.

Och jag saknar honom så det värker! Hans kluriga leende och underfundiga kommentarer. Men mest av allt hans kramar!

Familjen skrev så här i lokaltidningen Norran idag och jag delar det med er!

Till minne av

Jesper Karlsson
† 5/9 2011

The present has a home
Let regret, live alone
Time flies, seize the day
Let love lead the way
Live the moment, live free
Life is changing fast
Just be free.

Vi saknar dig så.

Mamma och Pappa
Marielle, Viktor

leon funderar...

Man kan undra varför man väljer att sätta sig på mattes dator? Inte kan man lösenordet och ingen mus finns heller... Men det är varmt och skönt och det kan ju behövas efter duschen som jag blev utsatt för här idag...