doftar du?

I eftermiddag när jag satt här i vardagsrummet kom plötsligt en svag lukt farande förbi. Trodde först det luktade rök men det stämde inte men det var åt det hållet på nått sätt...
Lukten blev mer och mer markant och så klickade det till: det luktar tjära! Och slutledningsförmågan sade mig att någon hittat flaskan med beckolja som vi har i en skåp...

"VEEEM har rört flaskan med beckolja???" "Inte jag!" sa den skyldiga unga damen. Men visst var det hon för när hon kom närmare blev lukten starkare och starkare och när maken öppnade till sophinken såg han hur mycket hon hunnit slå ut och torka upp...

Vi sa att hon behöver inte kolla på allt hon hittar och gör hon det kan hon lika gärna erkänna!
Och vi sa att beckolja luktar så hon kom inte undan hur mycket hon än nekar!

Och vi sa att beckolja faktiskt luktar gott, det DOFTAR!

Mina tankar gick vidare...

En del människor man möter avger en lukt, eller en doft av något. Det är inte definierbart som beckolja men det är något som man liksom känner igen. Det är faktiskt ingen "riktig" doft utan en atmosfär jag tänker på...
Det är människor som  lever nära Kristus, som lever i bönen och ordet och som umgås med Gud ständigt.
Det är som med beckoljan, det går inte att dölja! Det behövs oftast inga ord för det KÄNNS!

Jag vill väldigt gärna dofta...