Påskafton är en dag som fyller mig med ambivalens. Det är så blandade känslor på många vis.
För de flesta är påskafton en dag av påskfester, påskägg och påskmat och samma är det här för det är den dag då barnen letar påskägg när dom vaknar på morgonen.
Och visst är det en härlig dag, en lördag mitt bland en massa helgdagar! Solen strålar och nästan all snö har försvunnit. Skellefteåälven har rivit upp i veckan och vårfåglarna kvittrar. Vi har haft middagsbesök av goda vänner både skärtorsdag och långfredag och i dag kommer yngste bror och hans dotter hit. Helt perfekt! (Ja, vi ska ha middagsbesök i morgon också av familjen Lindgren!!)
Men påskafton är ju egentligen dagen efter... dagen efter Golgata... en förlamad-av-sorg-dag. Men jag återkommer till det jag skrev i fjol: vi har facit och det är därför vi inte behöver tänka på det fasansfulla som drabbade Jesu efterföljare. Vi vet redan att i morgon firar vi glädjens största dag: UPPSTÅNDELSEN!!!Men jag vill i alla fall känna lite vemod och sorg denna dag och det blir viktigare och viktigare för varje år som går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar