torsdag 31 december 2015

tjugohundrafemton

Ännu ett år tillända och det är dags för sammanfattning:

Ett år då det inte hänt så mycket förutom att vi börjat bygga ut huset!
Alltså ett mycket bra år!

Men några punkter:
Två trippar till huvudstaden, först ensam och sen med Maria.
Pojkarna har börjat skolan! Både den störste och de små!
Jag har varit till New York med Emmy och Moa.
Stickläger i Kalix var en höjdare även detta år.
Moa har flyttat till Arjeplog.
Vi har firat en skön och avkopplande jul!

Gott slut och Gott Nytt År alla läsare!






tisdag 29 december 2015

mallig!

Pratade med min vän Marie häromdagen och kom in på ordet "mallig"! Ett gammalt ord som inte används så mycket nu. I detta fall var det jag som var lite mallig.

Mallig betyder enl Wikipedia: 
1. Att i alltför stor utsträckning tala om hur bra man är själv
2. En som anser dig vara bättre än alla andra

Nu var det kanske inte så illa och jag tänker att ordet "lite" är viktigt när det gäller att vara mallig. Lite mallig kan man få vara utan att anse sig vara bättre än alla andra.

Nu kanske ni undrar varför jag var lite mallig. Jo Marie hade en sån snygg kofta på sig som jag har stickat :-).
År varsågoda, här kommer en kavalkad över saker jag stickat under året och som jag är mallig över :-) Högst osorterat och ofärdigt på bilderna. Dessutom är det många par sockor som inte blivit fotograferade. Och allt är jag mallig över. Eller jag ser på det jag gjort och jag är nöjd. Så gjorde ju Gud också faktiskt :-).












söndag 13 december 2015

förlåt

Mötte en person häromdagen som för många år sen gjorde mig ordentligt illa. Så illa att det senare präglat hela mitt liv.
Under många år trodde jag att det var över och att jag förlåtit men i och med utbrändhet så kom allt igen och jag insåg att jag var inte alls klar med detta.
Men för ca 10 år sen var jag ute i skogen och gick. Jag tänkte på denna person och som en blixt från klar himmel kom det: JAG FÖRLÅTER HENNE!
Jag kan inte förklara det, det kändes som om en stor börda bara lyftes av mig och sen har jag aldrig haft problem att möta henne. Idag har vi en vanlig bekant-relation!

För ett par år sen lärde jag mig en sak av min dotter. Hon hade blivit kränkt på ett väldigt hemskt sätt och mådde dåligt i månader. Men en dag ringer hon mig och säger: "mamma, jag har förlåtit personen för den ska inte få ha den makten över mig!"

Och där har vi en stor sanning! När vi inte förlåter någon så har den fortfarande en negativ påverkan i våra liv. Och den andra sanningen är att om jag inte förlåter så kan aldrig den personen bli fri heller.

I bibeln står en hel del om förlåtelse och det mesta handlar om att vi ska förlåta, inte om att vi ska be om förlåtelse. Det är också viktigt men jag tror att det är ännu viktigare att förlåta.
Om jag behöver förlåta någon så är det ju den som gjort mig illa, då är det den som skulle ha behövt säga "förlåt". Därför är att förlåta så mycket större!

Petrus frågar Jesus: "Hur många gånger ska min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så många gånger som sju gånger?"
I våra öron låter det som att ge otroligt många chanser eller hur?!
Men Jesu svar är inte vad vi skulle vänta oss: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger"

Det sätter saken på sin spets...  Och i förlängningen handlar det ju om hur Gud ser på oss och våra snedsteg... Han förlåter ännu mer än sju gånger sjuttiosju gånger!

Tillbaka till min berättelse i början. När jag möter henne ser jag att hon fortfarande bär på denna börda och jag tror att det handlar om att hon inte förlåter sig själv. Och jag önskar henne den befrielsen för det skulle nog förändra hennes liv totalt! 
Och jag önskar att hon kunde se att JAG förlåtit henne.



fredag 20 november 2015

tänder ett ljus!


Denna dagen - ett liv, sa farbror Melker i Saltkråkan.
I dag då det plötsligt gick upp för oss att Boliden ligger i världen och inte bara i Skellefteå kommun i norra Västerbotten.

Denna dagen vägrar jag dras med i förfasandet, vägrar jag snacka skit, vägrar jag vara rädd.

Denna dagen bestämmer jag mig för att vara glad, lycklig och tacksam!
Tacksam över att snön äntligen kommit och det är så vackert ute att jag nästan tappar andan.
Glad över att huset luktar såpa!
Glad över att våra småprinsessor kommer och fikar med oss (jag har bakat bullar bara därför att minsta prinsessan älskar mina bullar!)
Glad över att en dotter fått tillgång till sin lägenhet, en annan dotter ska på finmiddag i morgon och för att sonen köpt ett nytt piano!
Jag gläds med gänget som nyss körde förbi på fyrhjulingar på väg till Vildmarkscampen för god mat och trevligheter (såg hur nån sladdade med fyrhjulingen och skrattade högt!).
Jag är så  tacksam för att vi håller på att bygga ut huset och för att min man är så grymt händig att han gör allt själv!
Tacksam över allt som vi tar förgivet men som inte är det överallt: mat, vatten, kläder...
Och LYCKLIG! 
Lycklig över att jag är Guds barn!
Lycklig över min man och våra barn! (Tänk att vi som ofrivilligt barnlösa har 8 barn!!)
Lycklig över att jag blivit helt befriad från vinterdepressionen som plågat i många år!

Jag skulle kunna fortsätta med fler saker för jag tror det är viktigt att tänka på ens liv i såna termer.

Så denna dagen - ett helt underbart och fantastiskt liv! Lev nu, lev idag, det är det enda vi har!!





onsdag 18 november 2015

mat


I dag har jag kokat älgköttsoppa. Eftersom mannen jobbar skulle vi vara "bara" fem till middag så jag tog upp en - i mitt tycke -liten påse med benkött. Kokade köttet i drygt fyra timmar och sen gjorde jag soppa. Det blev ju som vanligt en full kastrull som skulle räckt till minst 8 personer. Nu gör ju inte det något för då har vi lunchrester nån dag.

Men jag undrar om jag nångång kommer att kunna laga mat för fyra personer igen? Det blir i princip alltid så att det räcker till åtta, tio personer.

Våra barn har alltid vetat att dom kan ta hem kompisar på mat och ofta är vi ju nån fler än familjen som äter. 
Så vill jag ha det! 
Jag tycker om att bjuda och jag tycker om när det är vardagsokomplicerat: ställa fram en tallrik till och göra plats vid bordet för den som kommer!

Så välkommen! Det finns alltid mat eller fika :-)



onsdag 11 november 2015

helgen

Lite bilder från helgen i Kalix. Vi hade så trevligt, inga sura miner nånstans!

måndag 9 november 2015

dagen efter...

... och jag sitter här och försöker komma hem till vardagen igen.
Helgen har varit GOD! Det jag framför allt kommer att minnas är alla fina, djupa och härliga samtal jag haft.
Just nu lyssnar jag på en Cd som var väldigt viktig under en svår period i livet och fastnar i en sång som jag ofta sjöng då. Den vill jag dela, den är till DIG idag!

Kirk Franklin Hold me now http://youtu.be/jYY9SYholSo

onsdag 4 november 2015

nördigt?

Vi går igång på olika saker. Som en vän som skickade en låt med massor av coola pianoackord. Eller grannen som drömmer om att styra växthuset med mobilen.

Själv går jag igång på stickning och garn. Kan sitta i timmar och kolla in bästa communityn Ravelry där man kan hitta massor av beskrivningar och garn och allt som hör stickning till. Kan gå länge i garnaffärer och bara klappa och lukta på garn. Mest går jag igång på ullgarn, ja lingarn funkar också och silke inte att förglömma. Och i sockgarner får det finnas syntetfibrer för hållbarhetens skull men sällan eller aldrig köper jag rena syntetgarner. Dom har inte känslan jag söker.

Och visst är man en nörd när man kan sitta en hel eftermiddag och pröva sig fram till rätt stickfasthet, dvs sticka en lapp, riva upp, sticka igen, riva upp, sticka igen osv tills man får rätt mängd maskor till modell och garn.

Och visst är man en nörd när man har stickböcker och tidningar på pianot tillsammans med nothäften!

I morgon åker jag bort. Till Kalix på STICKLÄGER!!! Åker buss hemifrån kl 07.00 och kommer hem på söndagafton. Och jag ska sticka HELA TIDEN förutom då jag äter och sover.  Jag ska umgås med andra nördar och klappa garn och köpa garn och göra annat garnrelaterat. Och jag ska njuta hela tiden! Stickningar är planerade, påbörjade och packade men annat har jag inte packat än för det går ju fort, det är ju bara att stoppa ner kläder! Att välja projekt är en lång process vet ni!

Ska försöka underhålla er med lite blider under helgen!




fredag 16 oktober 2015

det var ju som igår!!!

När jag hittar en bild av barnen som små känns det som om tiden gått så grymt fort! Det var ju som igår! Och ändå är det mer än 24 år sen!!


Och mina tankar går på: tänk att vi som inte fick några barn har så många idag! Tänk att just jag fick bli mamma till så många som redan har en annan mamma! Och tänk att det spelar så liten roll om man har en eller flera mammor!
Jag är lyckligt lottad som får leva så här! Vara 54 år och fortfarande ha huset fullt med barn!
Självklart har vi fått försaka annat för att leva detta liv men det är värt varenda sekund!

söndag 4 oktober 2015

dagens äventyr!

Vaknade, duschade och drog ut på stan igen för en god brunch på Le Pain Quotidien. Sen en lång promenad till the High Line http://www.thehighline.org/visit, sen Chelsea Market och vidare med tunnelbanan till färjan förbi Frihetsgudinnan mot Staten Island. Och tillbaka igen! Ni vet, det går undan med Emmy som ciceron!

Sen shopping här och där, en fantastisk lunch/middag på Organic Grill och mer shopping och promenerade.

Nu ligger jag på sängen och vilar benen och resten av kroppen! I morgon blir det mera äventyr!
Och förresten, det har nästan varit uppehållsväder idag!!

lördag 3 oktober 2015

gårdagen...

...kan sammanfattas så här:
Regn, trasigt paraply, shopping, god mat, Chicago the musical (där jag för övrigt nickade till av och till, dyr sovplats)


fredag 2 oktober 2015

fredag

Sitter på Starbucks med en dubbel espresso och en croissant. Ensam!
Döttrarna tränar på Soulcycle här brevid och jag njuter av ensamheten mitt i vimlet.
Sveper kaffet för att komma över huvudvärken som kom i natt, troligtvis pga jetlag och koffeinbrist. Men vi är här!!!! Mitt i storstan närmare bestämt i Soho.

Det blev en lång dag igår då larmet ringde 03.45 och vi kom i säng vid 01.30 svensk tid...

När vi kom till hotellet visade det sig att vi blivit AVBOKADE! Lite jobbigt men det var dom som strulat så det löste dom med många ursäkter, dom är serviceminded i Amerika!

Sen gick vi ut och letade upp en restaurang där vi åt 2009 då vi var här. Ett litet kinesiskt matställe, lite sunkigt och kaotiskt men med himmelsk mat!
Därifrån tog vi oss till Rockefeller center där vi tänkt oss en härlig kväll med fantastisk utsikt över stan. Och nog är det utsikt men regnet gjorde det mindre angenämt.

På väg tillbaka tog vi vägen förbi Times Square så Moa skulle få se och sen tunnelbana tillbaka till hotellet och SÄNGEN!


Nu sitter jag som sagt här och njuter, ska köpa mer kaffe och plocka fram stickningen och vänta på mina fina flickor. Och vad som händer sen tar vi en annan gång!
 





tisdag 29 september 2015

manhattan!!!


På torsdag åker vi! Första flyget från Skellefteå till Arlanda. Sen vidare till Oslo och sen NYC!!

Jag ser fram emot detta!! Otroligt mycket!! 

- långa flygresor med hörböcker och stickning och lite sömn (hoppas jag!)
- bo på hotell och slippa bry mig om tvätt, mat och städning!
- umgås med mina stora döttrar i flera dagar!
- äta god mat, vegetariskt och veganskt torde det bli eftersom döttrarna föredrar det!
- gå på musikal!
- gå till en gospelkyrka!
- åka och hälsa på Damen (frihetsgudinnan) och se utsikten från nån hög byggnad!
- höra ljuden, känna lukter, uppleva Manhattan igen!

Ja jag längtar!

(bilden har jag lånat av Emmy, hon tog den i julas när hon var till NYC)

tisdag 22 september 2015

lika bra att bekänna färg!

Det finns rättvisor i livet också. Allt är inte orättvist som det ibland kan tyckas.
En rättvisa är att vi alla blir äldre och äldre. Det spelar ingen roll hur mycket pengar vi har. Det spelar ingen roll hur mycket vi opererar oss. Det spelar ingen roll hur mycket smink vi lägger på. Listan kan göras lång men alla blir äldre för var dag som går och alla dör nångång!

Med åldrandet följer vissa saker som alla vet, en del kan döljas med färg och operationer som sagt, annat kan döljas med att inte prata om det. Som klimakteriet!

Jag är i klimakteriet och det är inte roligt. Svetten rinner eller så fryser jag. Sömnen som alltid varit god är numera si sådär. Jag känner inte igen mig själv! OCH JAG SKÄMS!!! Varför?

Är det för att det i västvärlden är fult att bli gammal? Är det för att "klimakteriekärring" är ett skällsord? Eller vad är det???

Varför kan inte klimakteriet få vara något normalt när det är något som alla kvinnor ska igenom? Och varför talas det aldrig om att männen också blir äldre?

12åringen gjorde en egen version av en populär låt här i sommar " Det brinner i bröstet, jag hatar puberteten". Jag tror jag håller med men byter ut pubertet mot klimakteriet.

lördag 29 augusti 2015

glädje och sorg

I dag besökte vi (Emmy, Maria, Zeinab och jag) Robins grav på Alhems kyrkogård. Han ligger på en vidunderligt vacker plats, en plats som passar honom som älskade skogen och jakten. 
Det är en södersluttning med tallar och björkar.

Vi hade varit på Solbacken och handlat och Emmy föreslog att vi skulle svänga om och köpa glass och fara till graven så det blev picnic där! Och där låg vi i gröngräset och åt glass och pratade och skrattade! Så fint och skönt!

Kanske någon reagerar på vårt sätt men i vår familj funkar sorgen så. Vi pratar och skrattar och minns sånt som Robin sagt och gjort. Sorg och glädje följs väldigt tätt ihop! Och jag tänker att så skulle Robin ha velat att det var!

onsdag 15 juli 2015

mötesplats


Även på en nästan bortglömd och knappt farbar väg kan man finna mötesplatser... det gäller bara att vara öppen och uppmärksam!


tisdag 16 juni 2015

öppet brev till er som förstör!

Jag tror mig minnas hur det är att vara ung även om det är rätt många år sen.
Jag var inte på något sätt en vilding och jag förstörde inte saker men jag handlade i barnsligt oförstånd ibland.
Jag tror att det är det du/ni också gjort. Alltså gjort grejer utan att tänka på följderna...

En konsekvens av ditt/ert handlande är att jag har en pojke som inte kan somna själv på kvällarna längre fast han gjort det i flera år. Han kollar in var alla brandvarnare och larm sitter överallt dit vi kommer: i kyrkan, på bensinmacken (om man ska på toa är det bra att veta ser ni!), på äventyrsbaden, hos vänner. Och hemma har han stenkoll på alla brandvarnare.
Han är ständigt på vakt och det får tillföljd att han blir arg och på dåligt humör och när jag frågar varför får jag till svar "det är ju för brandlarmet i skolan, mamma!"

Han är snart 7 år och har verkligen njutit av att gå i förskoleklass men sen brandlarmet dragit igång flera gånger på några veckor är det inte roligt längre. Tur det blev sommarlov i alla fall.

Första gången det hände var det lite spännande. Andra gången fick han panik och sprang iväg från klassen. Tredje gången hade han tack och lov redan åkt hem. Och hade det hänt en gång till vet jag inte vad som hänt med honom!

Tänk att lite dumheter: spruta parfym i brandvarnaren eller elda på en toa på skolan, kan få såna konsekvenser för en annan liten elev... gör inte om det för då kommer jag och då är jag ARG!

Vänliga hälsningar C, mamma till N




fredag 12 juni 2015

grönt



Denna tid på året går mina tankar ofta till Barbro Hörbergs sång "Ögon känsliga för grönt".
Och fastän det är på gränsen till smärtsamt vackert är det en tid då sorgen är så påtaglig. Denna tid på minner mig om den sommaren då vi förlorade vårt första barn... därför ryms på något sätt all min sorg i denna grönska.

Det är så intensivt grönt, så många nyanser av grönt och fastän få blommor slagit ut denna kallsommar så är det såna färger.

Kanske är det så med sorgen också. Den är så intensiv vissa perioder. Den skiftar i alla nyanser av sorg. Den är vacker för den eller det man sörjer är ju så vacker och så saknad.

Den intensiva försommaren gör ont i mig. Den liksom skickar ut alla signaler på en gång och jag kan inte värja mig.


torsdag 28 maj 2015

längtar

Om det eventuellt undgått någon så vill jag meddela att det är KALLT! En kall vår då jag ännu inte gått utan strumpor och skor, än mindre visat de obruna benen (jag skriver inte bleka för jag är visst aldrig blek enl mina döttrar).
Eftersom jag är en person som går i ide på vintern vill jag helst av allt vara ute hela tiden fr o m mitten av april. Men det är som sagt KALLT!

MEN nästa år, då ska jag sitta i vårt uterum, då får det vara hur kallt det vill för då kan jag vara ute fast jag är inne!
För nu planerar vi. Nu är kommunen kontaktad för att det ska grävas om avlopp. Nu har kraftbolag och  fiberleverantör varit förbi och gjort röda och gula streck på marken. Nu ska vi börja bestämma oss och be min bror att fixa ritningar. Mycket jobb och så men ROLIGT!!!

Och som sagt, nästa år då är vi ute fastän vi är inne!!!

torsdag 21 maj 2015

insikt

I dag gjorde jag en insikt som borde kommit redan för 5-6 år sen.
Jag blir ALLTID smutsig på magen när jag står vid diskbänken! Har alltid blivit det. 
Sen jag blev normalviktig (det där lät stöddigt så vi tar om det). Sen min vikt blev normal dvs enligt BMI så trodde jag att det skulle bli bättre eftersom magen inte når ända in i diskbänken men icke det.

Men idag föll poletten ner. Jag tog ett steg tillbaka och insåg att mina armar räcker ända fram även om jag inte trycker magen mot diskbänken!!!! Det kändes helt fantastiskt!

Det behövs inte mycket för att förgylla en kall, mulen majdag :-)


måndag 4 maj 2015

vänta...

Var hon en vän i lördags och vi pratade om livet och tron och allt möjligt. Vi kom in på detta med att vänta och att i väntan kan man liksom förfinas som människa.
Jag tänker att väntan och längtan hör starkt ihop. Och när man längtar är det så svårt att vänta ibland.

Jag har svårt för att vänta, skulle helst önska att allt hände NU. Samtidigt är jag så grymt uthållig, ger inte upp i första taget...

Väntan är svårt speciellt när man också längtar. Läste nyss ett citat som så väl stämmer med det jag funderar över:

Somestimes what we learn and who we become in the process of waiting is even more important than what we´re waiting for.

I väntan förfinas man, i väntan förändras man och förhoppningsvis till något bättre. Att vänta blir viktigt i det perspektivet...

Och jag brukar nog försöka luta mig mot bibelns ord när längtan och väntan krockar...

”Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.”
Ordspråksboken 3:5-6


Fotograf är vår granne Margrethe!


tisdag 28 april 2015

resa

Det finns en plats på jorden dit jag alltid längtar. HEM!

Men det finns också två resmål jag besökt som jag ofta längtar att få besöka igen. 
Det ena är Israel och dit SKA jag återvända för det finns så otroligt mycket kvar att se och uppleva!
Det andra är New York och dit åker jag och äldsta döttrarna i höst!