skärpning!

- Nu får det väl ändå vara nog med tramset! Det är verkligen på tiden att du uppdaterar bloggen Catharina!

- Okeeej då...men jag har inte haft nått att skriva om....

- Men tänk på nån annan än dig själv nångång! Du har ju faktiskt dom som vill läsa.... Sandra till exempel.

- Jo jag vet men det har varit så mycket i höst så jag har inte haft orken... Och sen har jag inte nått att skriva om...

- Men du vet ju att inspirationen kommer när du sätter igång...

- Så är det väl...okej då jag gör väl ett försök då!

2 år

I morgon är det 2 år sen det som inte kunde hända ändå hände.
2 år sen min brorson Jesper dog i en motorcykelolycka.
2 år av sorg och oändlig saknad!

Han blev bara 18 år ung, en glad och lycklig ung man! På bilden är han bara 11 år.

jo tack, det är okej.

Uppdateringen av bloggen har lyst med sin frånvaro de senaste veckorna.
Hinner inte, orkar inte, har inget att skriva om känns det som.
Folk frågar hur det är och jag svarar oftast:
"med mig är det okej men vi har haft ett tufft år och det sliter på oss alla".
Jag är trött över allt förnuft men jag är glad och lycklig att min man är hemma och börjar piggna till.
Barnen börjar slappna av och med det kommer div reaktioner på allt som hänt, ffa i konfliktform vilket ju inte gör en piggare direkt...

Men som sagt, vi har det så bra! Det är så stort att allt gått vägen och vi njuter av att livet går vidare och att vardagen är som vanligt - nästan i alla fall...

TACK alla er som hör av er, bett för Tomas och oss, funnits för oss mitt i stormen.

Vi hörs!

om

Sitter här i min ensamhet och filosoferar. De fyra små är hos kontaktfamiljerna i helgen och mannen kvar på sjukhuset tills i morgon så jag har haft HEEELA dagen för mig själv.
Jag bad en bön om vackert väder och välsignad tid och det har jag verkligen fått!!

Och jag inser att om jag inte hade barnen så skulle jag ha en massa tid att slå ihjäl! Då skulle jag ha välstädat för jämnan och då skulle jag hinna sticka allt jag vill sticka och baka allt jag vill baka! Nu stickar och bakar jag i alla fall men städa hinner jag sällan göra ordentligt!

Och jag inser också att jag skulle nog bli lite uttråkad för visst är det härlig att få vara ensam nån dag då och då men helst vill jag höra barnen leka och skratta - och bråka och skrika också för den delen!

gemenskap

Som jag många gånger skrivit har jag ett växthus som jag älskar! Där har jag min oas, med pelargoner i alla färger, en soffa med massa kuddar, två sköna korgstolar och ett bord. Och en kamin!
I växthuset sitter jag gärna själv en stund och läser bibeln, ber och funderar. Där vattnar jag och plockar med blommorna eller går bara in och andas en liten stund.

När vi satte upp växthuset var tanken kanske mer lusthus. Vi tänkte också att det ska vara ett ställe för möten, där man kan sitta och prata en stund.

I söndagskväll hade jag två goda vänner på besök, vi brukar träffas då och då för samtal och bön tillsammans och nu var det min tur att vara värdinna och jag valde växthuset som mötesplats. Det var lite kyligt så jag tände en brasa i kaminen, tände ljus och fixade fika. Dom kom och vi fick några timmar tillsammans och innan dom åkte var det mörkt och bara stearinljusen lyste upp.

Tänk att ett växthus kan bli ett bönhus! Och ett VÄXHUS, ett hus där man får växa i mötet med människor!

Jag är enormt tacksam för denna bönegemenskap där jag får växa och vara! Och förhoppningsvis får jag ge något till mina vänner också!

höstkänning

Nu får hösten komma! Nu är jag faktiskt mätt på sommar!
Trodde aldrig jag skulle känna så men vi har gjort så mycket i sommar, verkligen haft en härlig sommar trots att vädret periodvis varit uselt.

Och vi hann med allt detta INNAN Tomas blev sjuk.

Så nu får hösten gärna komma, barnen börja om i skola och förskola, luften bli högre och friskare och höstlugnet infinna sig!

rapport

Just när man tror att livet är lugnt brakar ovädret loss igen.

Just när vi tycker oss stå på ganska fast mark igen hamnar vi på ett gungfly.

Tomas fick en hjärtinfarkt i lördags. Vi hade varit på dop och skulle hem. Han hade målat klart huset på förmiddan och planerade att ta ner ställningen på söndagen. Så blir han akut sjuk, åkte in till Skellefteå och blev flyttad till Umeå för kärlröntgen på söndag morgon. I dag blev det klart att han ska kranskärlsopereras så snart det går.

Så är det och vi är glada att allt gått bra hittills och att han är där han är och får hjälp.

Vi övriga försöker leva som vanligt med sol och bad. Men visst kommer oron och tårarna ofta...