Glad!!

För ca 2 och 1/2 år sen fick jag möjligheten att göra en överviktsoperation "gastric bypass". Efter operationen har jag gått ner ca 40 kg. Jag har mått bra hela vägen, inga som helst problem! Jag är sällan eller aldrig hungrig eller sugen så jag får faktiskt tvinga mig till att äta, ett heeeelt nytt problem måste jag säga :-).
Eftersom jag mått så bra har jag struntat i efterkontroller och så. Kanske inte så klokt för vad vet man om hur man EGENTLIGEN mår? Så när jag nu behövde ny blodtrycksmedicin passade jag på att begära provtagning på allt möjligt vilket jag också fick göra.
Och i dag fick jag svar: jag mår lika bra som jag trott!! Alla värden var normala, järndepåerna fyllda och B12 inom det normala ( dock på den lägre sidan... ska nog äta det ändå...).

Jag tänker ibland att jag varit med om ett under. Att få gå från ordentligt överviktig till normal vikt och sen må bra hela vägen. Skinnet har dragit ihop ganska bra så det är bara magen som hänger och all värk i höfter och knän är borta.
Jag tänker också ibland: varför just jag? Varför har jag fått denna möjlighet?
Men jag är så enormt tacksam till Gud att jag fick möjligheten och att Han varit med hela vägen!

vardagsmotion

Eller "är huvet dumt får kroppen lida".
Eller så är det så här jag är!

Gör kaffe, tänker att det skulle va gott med en bulle så jag drar mig mot frysen i källaren. På vägen kommer jag på att jag kan ju sätta igång en tvätt med vinterkläder när jag ändå är ner så det blir en sväng i hallen. Så upptäcker jag att mina foppaskor är på bron så jag går med famnen full ut för att hämta dom. Så ner i källaren, sätter igång tvättmaskinen, tar 2 säckar tvätt med som ska hängas ute sen och går upp. Väl uppe är bullarna kvar i källaren så det är bara att gå ner igen :-).

Mycket hann jag på kort stund och förbrände kanske en del av bull-kalorierna!

bästis!

Jag måste tyvärr meddela att alla andra vänner nu ramlat ner på 2a plats i mitt liv.
Jag har fått en ny! Det var min dotter som presenterade oss för varandra.
Min nya vän  får mig att gå med lätta steg, gör livet lättare att leva och finns där när jag som mest behöver det.
Och vet du, DU kan också bli vän med min vän. Den finns bl a på Maxi stormarknad ;-)

Oh happy day!!!

Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" 

Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 

När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 

Jesus sade till henne: "Maria." 

Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 

Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

(Joh 20:11-18)

Glad Påsk!!

"Don't Cry"

Why do you cry? He has risen.
Why are you weeping? He's not dead.
Why do you cry? he has risen.
Why are you weeping? He's not dead.
He paid it all on that lonely highway and his anointing I can feel. 

He shed his blood for my transgressions. 

And by his stripes we are healed.

Why do you cry? He has risen.
Why are you weeping? He's not dead.
So as you go through lifes journey. Don't you worry lift up your head.

Don't you cry stop your weeping
  He has risen He's not dead.

Don't cry
wipe your eyes
He's not dead.

Don't weep
He's not asleep
Je-hovah
He's not dead
 

 Don't cry
wipe your eyes
He's not dead

gårdagens innovation

Har ju som svårt att följa ett recept...
Har ju som svårt att planera maten så långt i förväg...
Vill ju som helst bestämma själv :-)
Så gårdagens middag blev en innovation, och den föll familjen i smaken, så voila!:

Enklaste latkycklingen a´la Holmlund (så god att maken t o m efterfrågade hur man gör!!)

ca 1 kg kycklingfilé tinas och delas, varje i 4 bitar på längden. Lägg i en ugnsfast form och strö över lite salt
1 burk Creme fraish vispas med ca 1 dl matlagningsgrädde och i det blandas
1 msk mango chutney
1 tsk sambal oelek
1 tsk röd currypaste
Slå blandningen över kycklingen och in i ugnen på 225 grader i ca 25-30 min
Samtidigt kokas ris enl anvisningarna och här i huset innebär det RISKOKARE!!!
Lite blandad sallad till och det blir så gott!!!

fler mardrömmar

Som en del vet så HATAR jag små djur med lång svans dvs möss, råttor, sorkar, hamstrar, marsvin, näbbmöss dvs RÅTTOR!
Denna vinter har varit sorkarnas verkar det som. Vi har haft sorkspår överallt. Vi har haft en död sork i väggen (åtminstone tror vi det var så för det luktade lik i hallen i flera veckor och ingen av barnen har försvunnit).
Och nu
gräsmattan tinar fram
och
det är
SORKGÅNGAR ÖVERALLT!!!!
Tala om mardröm! Tänk att kratta i detta, det kan ju komma en råtta! Man kan ju får råttpest av dammet!
Nej fy, jag får nästan magsjuka bara jag tittar ut och tänker på eländet!
Men jag får väl göra som i höstas när en sån där behagade komma in i huset: ropa på Robin så kommer han med ett durkslag och har ihjäl odjuret!

vårmardrömmar

Jag älskar vårtiden men det finns en sak som jag blir galen på. En sak som man kanske får skylla sig själv för när man behagar ha småbarn hela livet: KLÄDFRÅGAN!

För mig som är uppfödd med "Blåsippan ute i backarna står" är det så svårt att låta barnen gå för lättklädda denna tid. Jag tänker på blåskatarr och förkylningar och all sköns elände som kan komma om man fryser och är blöt. Och då får man ta strid vareviga morgon för vilka kläder som gäller:
Att man fortfarande behöver ha långkallingar eftersom täckbyxor behagar åka av utefter dagen.
Att man måste ha vinterskor/stövlar till skolan och joggisar i väskan för OM man ska ut i snön som fortfarande ligger kvar.
Att det är vettigt att ha fleecen under softshelljackan på morgonen för sen kan man ta av den då det blir varmare.
Osv, osv, osv....

Okej, jag är nog en väldigt gammaldags mamma!

förresten...

...en spännande fråga som kom upp i ett samtal i helgen:

"Valde ni att bli familjehem eller valde familjehemsuppdraget er?"

Tänk på den... det gör jag!

Öppet hus!

En kommentar man ofta får höra när man berättar att man jobbar som familjehem - tar emot fosterbarn - är "oj vad ni gör det bra" och en annan " jag beundrar människor som tar emot andra i sitt eget hem".
Visst blir man glad över såna kommentarer men för mig är den andra av kommentarerna helt obegriplig för jag känner i stället: "hur kan man INTE ta emot andra i sitt eget hem?!"
För oss är det så självklart, det är så roligt att människor kommer in hos oss och att vi fått möjligheten att ha barn hos oss på heltid.
Men när man tar emot barn så tar man också emot en familj, en släkt vilket för en del kan verka väldigt jobbigt och svårt. Speciellt som det oftast är människor som man aldrig annars skulle komma att umgås med. Men även detta är en fröjd! Att få se en mamma hälsa på sitt barn och få äta sig mätt när hon varit hungrig några dagar! Att få se föräldrar få se hur barnen har det och umgås på barnens hemmaplan en stund! OCH att få ha social-folk på besök och få dom att trivas är härligt!

Jag och min familj vill ha ett öppet hem där alla ska få rymmas och trivas oavsett om det handlar om en liten stund eller om en uppväxt! Jag tror att det enbart är vinster med detta i längden :-)

Årets semester!

Som familjehem jobbar man 24/7/365 dvs JÄMT men vi har faktiskt 2 dagars semester - eller utbildning om man ska vara noga!
Västerbotten är visst unika i landet som kör 2 utbildningsdagar för både familjehem och socialtjänst tillsammans. Men med en eldsjäl som drar och med en permanent plats - Medlefors - att hålla till på så är konceptet en framgång.
I år var vi dryga 200 personer som fick lyssna till fantastiska föreläsare, bl a Lou Rossling och HG Storm.
Men det viktigaste med dessa dagar är ändå mötet med gamla och nya vänner, med människor som lever och jobbar som vi!