En kommentar man ofta får höra när man berättar att man jobbar som familjehem - tar emot fosterbarn - är "oj vad ni gör det bra" och en annan " jag beundrar människor som tar emot andra i sitt eget hem".Visst blir man glad över såna kommentarer men för mig är den andra av kommentarerna helt obegriplig för jag känner i stället: "hur kan man INTE ta emot andra i sitt eget hem?!"
För oss är det så självklart, det är så roligt att människor kommer in hos oss och att vi fått möjligheten att ha barn hos oss på heltid.
Men när man tar emot barn så tar man också emot en familj, en släkt vilket för en del kan verka väldigt jobbigt och svårt. Speciellt som det oftast är människor som man aldrig annars skulle komma att umgås med. Men även detta är en fröjd! Att få se en mamma hälsa på sitt barn och få äta sig mätt när hon varit hungrig några dagar! Att få se föräldrar få se hur barnen har det och umgås på barnens hemmaplan en stund! OCH att få ha social-folk på besök och få dom att trivas är härligt!
Jag och min familj vill ha ett öppet hem där alla ska få rymmas och trivas oavsett om det handlar om en liten stund eller om en uppväxt! Jag tror att det enbart är vinster med detta i längden :-)
Härlig inställning!!
SvaraRaderaMarina