En som hängt med några år är grodan.
Den kom hit en grovsopshelg för många år sen, det var nån av barnen som tog hem den och satte den på kanten till det lilla vattenblänket vi har. Den hade nog en gång varit ordentligt grön och haft en metspö men den var avskavd och utan spö och ganska ful i mitt tycke. Men den blev kvar...
På vintern hoppar den ner i vattnet och fryser inne och på våren tinar den fram och får komma upp på kanten igen. Nu mera har den fått ett helt annat uttryck än den glada, gröna, fiskande groda den en gång var. Den är vackert grå och sitter där med knäppta händer och slutna ögon, i bön ser det ut som faktiskt!
Jag tänker att jag själv är rätt gammal och grå därunder hårfärg och smink. Jag kryper inte ner i vatten och fryser in på vintern men jag går liksom i ide... vill inte gå ut, sover mycket, fryser...
Men jag vill behålla samma uttryck som grodan fått efter alla år, bedjande, stilla vid källan...
hej jag bara älskar din groda vid dammen var har du hittat honom? mvh tina
SvaraRaderaGrodan kom hem med nått av barnen från grovsopsinsamlingen ;-), den har varit grön och hållit i ett metspö men det har försvunnit och lämnat grodan i en kontemplerande ställning. Just nu såg jag att han sitter med fötterna i is men är lika andaktsfull ändå!
Radera