valborg

Valborgsmässoafton. Vår.
Känns mest konstigt att tiden gått så fort och ändå så sakta...

Vi står på benen även om det är skakiga ben. Tankeförmågan börjar komma tillbaka så smått men "afasin" och koncentrationen är knepig när jag ska försöka berätta något eller hålla ihop ett samtal...

Men jag är mitt i allt hemskt och konstigt ändå så lycklig och tillfreds med mitt liv!

färg

Jag bara undrar, har hudfärg nån betydelse för om man är syskon eller ej?

äntligen!!

Äntligen har växthussäsongen inletts!
I dag trotsar jag dåligväder och sitter med en filt om axlarna. Kaffekoppen står på bordet och bredvid ligger Bibeln.

Hela långa mörka kalla vintern är det dessa stunder jag längtar mest efter. Att få sitta i lugnet, oavsett väder och ha min stilla stund. Tala om livskvalitet på hög nivå!

sticker ut hakan

"Nu är guldet hemma i Västerbotten igen" läser jag på diverse facebookstatusar... jag förstår nog inte riktigt... BOR guldet i Västerbotten? Alltså hockeyguldet?
Att vi bor i guldriket trodde jag hade med gruvbrytning och guldmalm och Boliden och Rönnskär att göra men jag kanske har fel?
Är det så att guldet varit hemlöst sen 1978 då SAIK vann förra gången?  Eller räknas det om Björklöven haft guldet, har det varit hemma i Västerbotten då?

Jag måste bekänna att jag faktiskt sett flera matcher under slutspelet och att det varit spännande men inte grät jag igår och inte vaknade jag i morse och tänkte på SAIK... Jag vaknade och tänkte på att jag ska köra till Umeå idag!!!

barndom

Ibland hamnar man i nostalgi och minnen och i afton blev det så!

Jag och Emmy hälsade på min fader en sväng och hon kom på att hon ville låna lite foton och scanna in så dom finns kvar. Bl a ett ungdomfoto på min mamma och ett familjekort som togs i samband med min konfirmation. Pappa sa då att vi kunde ta de album med kort som fanns också så vi bar ut en bunt i bilen.

Oj så roligt det är att se sina föräldrar unga! Att få återse morfars och farfars och släkten! Att få minnas kalas i midsommartid och tonårens cykelsemester!

Och min morfar! Kalle Löfdahl! Lång, rakryggad och ganska kärv. "Stäng döra" minns jag hur han sa åt oss när vi sprang ut och in, antingen var det myggen eller så var det kylan som skulle hållas ute!

årets semester

Nu är det dax! Den efterlängtade semestern på ett och ett halvt dygn!
Ja semester och semester, det är visst utbildning det handlar om...
Men för den som jobbar som familjehem är det semester att få komma till Medlefors och gå till dukat bord både vad gäller mat och utbildning. Och kanske främst att få träffa andra som jobbar som vi.
En del träffar vi bara just på familjehemsdagarna och andra är vänner vi umgås med en hel del.
I alla fall så är det så skönt att få vara med människor som är i samma situation som en själv, få dela erfarenheter; både roliga och mindre roliga...
Och att dessutom få äta gott, klä sig lite snyggare än hemmavid gör ju inte saken sämre!

öronbedövande

Man brukar prata om att ljud är öronbedövande men tystnad kan också vara öronbedövande...

1991 var vi i Vietnam i ca 3 veckor. Vi bodde mitt i Hanoi och där är det aldrig tyst. När vi kom hem kändes det som om det slagit lock för öronen, så tyst var det - öronbedövande tyst! Men inte obehagligt öronbedövande utan väldigt vilsamt och skönt!

När det stillnar av här i huset, ungefär den här tiden på kvällen vid 9 snåret, då blir det tyst! Inte riktigt öronbedövande för det hörs ljud ändå: nån som går på toa, nån som dunsar med något på övervåningen, nån som kommer ner en sväng osv men ändå så otroligt skönt! Ofta är det rätt kaotiskt innan man fått i säng de små men när dom då somnat och man hör de lugna andetagen så rinner all irritation och frustrartion av en som vatten på en gås!

Där i tystnade händer något i mig, då kan tankarna äntligen komma fram och då kan jag få lyssna inåt-uppåt!

lördagkväll

Vad gör man när man får en lördagkväll utan sällskap i Örebro?

Jo man stoppar lurarna i öronen och promenerar runt lite.
Sen tar man en sushi-middag på en trevlig restaurang med snygg, sparsmakad inredning.
Efter maten promenerar man raskt till en kyrka för att lyssna och delta i en mässa med Bengt Johansson och 2 körer!

tyngden

Med lite distans måste jag säga att denna period är den mest hemska och fasansfulla jag varit med om i hela mitt liv!
Det är faktiskt ännu värre än när vi förlorade vårt första barn för då var smärtan min egen  och vår - min och Tomas - tillsammans på samma sätt.

Men denna gång står jag brevid och ser hur min dotter lider så fruktansvärt! Och jag kan inget inget göra, kan inte lindra smärtan på nått sätt, bara gå med och gå brevid!

När man blir förälder är smärtan något man får inpå. Så många gånger man vill ta sitt barns plats! Så många gånger man vill lindra om det så bara är att blåsa lite på ett sår - eller inbillat sår! Och att då se sin älskade dotter förlora själva livet och veta att det aldrig, aldrig, aldrig blir sig likt gör så fruktansvärt ont.

Jag går med en tyngd i hjärtat hela tiden. Den syns inte utanpå men jag är sliten av tyngden, sorgtyngden, smärttyngden. Och ändå är det en sån självklarhet att gå med henne i detta - och det är så jobbigt att åka bort och lämna henne omän bara för några dagar...

resfeber

När jag var drygt 1 år flyttade min extramormor till Örebro och då har mina föräldrar berättat att jag sjöng "Barnatro, barnatro, till himmelen du är en Örebro"... hmm pratglad och ordrik redan då...

Sen har jag besökt Örebro vid några tillfällen. Första gången minns jag inte men har även där fått berättat att jag åt plommon tills jag fick ont i magen.... hmm matglad redan då...

Å nu är det dax igen. Jag och Moa åker på en liten tripp till Örebro i helgen. Hon ska hälsa på sin syster och jag ska bara njuta av att få vara ensam med henne och med mig själv. Vi åker nattåg och ska bo på hotell! Vi ska shoppa och äta gott och så ska hon givetvis vara med sin storasyster med familj!

Jag är ju nu genetiskt och socialt så beskaffad att jag helst vill vara hemma. Det är roligt att fara iväg men helst är jag hemma! Så därför blir det lite lagom gruvsamt att börja packa och komma iväg. Så därför kära vänner, ge mig gärna en spark i baken då och då och dra ut mig ibland för annars är risken stor att jag blir en eremit! (faktum är att det är en lockande tillvaro!!)

annandag

eller en annan dag...
Gårdagens uppståndelseskimmer håller i sig men för de flesta av människorna runt Jesus var det fortfarande påskafton. Ryktet om att Jesus blivit levande igen hade nog inte spridits så mycket, kanske av rädsla för överheten...

Men 2 vandrare fick sällskap av en sällsam man. Han förklarade skrifterna för dom, varför Jesus måste dö och att han skulle uppstå. Dom bjöd in honom på kvällsmat och när dom satt där och mannen bröt brödet så såg dom: DET ÄR JU JESUS!!! Då försvann Han ur deras åsyn.

Jag har i dag haft förmånen att få medverka i en Gudstjänst där vi fick uppleva hela påskens budskap i bild, musik och tal. En resa från skärtorsdag till påskdag med känslan: detta handlar om mig! Det var för mig allt detta hände! Och det var för dig...

 

Det var för mig som Han utstod smärtan och kampen.

På sina skuldror tog Han min synd!

Det var för mig som Han uppstod, besegrade döden!

Jesus triumferade för evig tid!

(Maria Gustin)