1991 var vi i Vietnam i ca 3 veckor. Vi bodde mitt i Hanoi och där är det aldrig tyst. När vi kom hem kändes det som om det slagit lock för öronen, så tyst var det - öronbedövande tyst! Men inte obehagligt öronbedövande utan väldigt vilsamt och skönt!När det stillnar av här i huset, ungefär den här tiden på kvällen vid 9 snåret, då blir det tyst! Inte riktigt öronbedövande för det hörs ljud ändå: nån som går på toa, nån som dunsar med något på övervåningen, nån som kommer ner en sväng osv men ändå så otroligt skönt! Ofta är det rätt kaotiskt innan man fått i säng de små men när dom då somnat och man hör de lugna andetagen så rinner all irritation och frustrartion av en som vatten på en gås!
Där i tystnade händer något i mig, då kan tankarna äntligen komma fram och då kan jag få lyssna inåt-uppåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar