några måndagstankar...

Har i eftermiddag tänkt på detta med vänskap.
Egentligen är vänskap den ulitmata formen av gemenskap för det bygger verkligen på att båda är med på att vara vänner. Det går liksom inte att vara vän med någon som inte vill vara vän med en.

Det funkar däremot med förälskelse, olycklig kärlek har vi väl alla varit med om tänker jag och då är det en som är kär men inte den andre.

Men kan man ha en olycklig vänskap på samma sätt? Nej jag tror inte det. Men man kan ju önska att man blev vän med en person och den vill inte vara ens vän...

Men riktig vänskap står och faller på om man är vänner!