Jag har svårt att förstå att det gått 25 år. Sorgen är ju fortfarande så stor och smärtsam. Och för varje ny förlust rivs den upp igen.
Som jag tidigare skrivit ändrar sorgen ansikte på nått sätt men den är lika djup. Kanske är det jag som förändras och inte sorgen... kanske är det jag som med åren fått mer livserfarenhet och kan hantera sorgen på ett annat sätt än från början.
Förlusten kan aldrig kompenseras. Den är total.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar