Överfalls av sorg och saknad.
En dag då "varför???" är den förhärskande känslan inom mig.
Smärtsamt att andas,
borde vara duktig,
orkar inte ens ringa pappa och prata med honom fastän jag borde,
smärtsamt med barnens lek,
orkar inte lyssna,
vill bara stänga av allt.
Gå i ide,
in i en kokong...
Men tiden går och dagar som denna kommer mer och mer sällan.
hoppas jag...
Älskade Catharina....Önskar och ber att gråa måndagar ska blir färre för dej, tiden läker sår men oh vad det tar tid!!! Gud är med Kramar Carin
SvaraRadera