Var ute med småkillarna en stund i eftermiddags. Dom lekte att bobarna var skotrar och flängde omkring i snön.Jag petade ner snö som fastnat i terassmarkisen och upptäckte att det droppade från taket!! Och att solen faktiskt för första gången på länge nådde ända in på altanen!
Som jag tidigare skrivit är jag nog egentligen ämnad för att sova bort vintermånaderna. Antingen är jag ett mumintroll eller en björn. Tror att jag hört nångång att björnen kan komma ut ur idet lite för tidigt på grund av att det är vårkänslor och så kändes det för mig idag: en liiiiten aning av vår, så pass att jag började tänka på att plocka fram en solstol och ett renskinn.
Samtidigt skulle jag behöva sova i lugn och ro i minst en vecka för så trött och sliten är jag. Som mamma i en stor familj och med den kris vi går igenom blir det jag som står där för alla på nått sätt. Mina andningshål är ytterst små och begränsar sig till nån timme medan pojkarna är på dagis.
Tomas tar ett jätteansvar när han är hemma (då däckar jag oftast i soffan och sover nån timme!!) och han har ett tufft jobb MEN han kommer hemifrån de timmar han jobbar i alla fall.
Mitt bekymmer är kanske att "mitt hem är min borg", att jag helst av allt vill vara hemma och finna friden och vilan här och därför inte tar mig för att komma ifrån.
MEN det kändes ändå bra att våren visade sig lite, lite i dag. Något inom mig börjar spira och längta, längta efter värme, sol och ljus på alla områden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar