städat?

Läste i dag en uppdatering på facebook som jag så väl kände igen mig i. Det är skrivet av en kvinna som lever ungefär samma sorts liv som jag dvs är familjehem med flera placeringar.
Så här skriver hon:

"Nackdelen med att ha stort hus och stor familj är:
När man börjar städa en del av huset och sedan avbryter för att t.ex laga lunch...och livet liksom avbryter mig i städningen så jag måste fortsätta mycket senare samma dag eller kanske dagen efter så har det ju redan hunnit bli stökigt där jag städat?!

Fördelen är: Ingen förväntar sig att jag ska ha städat!" (Maria Almsand)

Sitter just nu och ser ut över kaoset. Tvätten står i 4 ikea-säckar, diskmaskinen är öppen och väntar på att tömmas. Odiskad disk står på diskbänken inklusive plättarna sen lunchen, en halv gurka som yngsta tjejen lämnat, en "plantering" som minsten gjort och glömt inne, ett halvätet äpple, 2 nybakade bröd mm, mm. Stolarna står utdragna i en röra - något jag avskyr, vill ha dom inkörd på sin plats under bordet!!! - och det ligger diverse kläder och leksaker runt golvet. Och det är bara köket jag beskriver. Resten av huset är ungefär i samma stadie av kaos!

Och det är som Maria beskriver: man städar på ett ställe och sen är det fullt så fort man vänder ryggen till!

Jag har nån sorts ambition att ha snyggt omkring mig. Om jag levt ett någorlunda normalt liv för en 50+-are så hade jag nog haft väldigt välstädat. Men nu lever jag ett rätt annorlunda liv mot många av mina jämnåriga. Visserligen finns en grundordning som gör att vi kan få snyggt i hela huset på nolltid om vi hjälps åt och måste (dvs man ska få besök)...

Men det jag undrar över är vad folk förväntar sig när dom kommer hit? Tänker man: oj här var det stökigt? Eller tänker man : här bor det många!

Jag hoppas på det senare men är alltid orolig att det ska vara det förra....