Visar inlägg med etikett bekännelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bekännelser. Visa alla inlägg

torsdag 23 februari 2012

bullar bullar bullar!

Dags för en bekännelse igen, det var ett tag sen sist men det är väl lika bra att erkänna:

JAG ÄLSKAR BULLAR!!!

Nu var det sagt! Kanelbullar, vaniljbullar, vetelängder, släta bullar, semmelbullar, saffransbullar!!! Finns inget som är så gott. Om jag var tvungen att välja EN sort av all världens kaffebröd så blev det en bulle!
Och faktiskt så tycker jag att mina egna hembakade är bland dom godaste ;-)


måndag 19 december 2011

dags för en bekännelse igen!

Så här i juletid är det väl lika bra att bekänna färg.

Detta händer varenda år. Jag ids inte baka, känner att jag har ingen lust, ingen tid, ingen ork osv. Men nått måste man ju ha så jag börjar och tänker att en sorts småkakor och så bullar, då klarar vi oss. Å så gör jag så - men fortsätter för det är ju så ROLIGT att baka, det går nästan inte att sluta när jag kommer igång!

Min mamma bakade alltid en massa supergoda småkakor till jul. Hon fick dom så spröda så dom bara smälte i munnen och hon bakade ofta på kvällen. Jag tror att det är dessa "gener" som gör sig påminda i juletid för det är så gott som alltid på kvällkvisten som "bak-ilet" slår till.


Men nu får det räcka. Ja, pepparkakor ska det väl också bli nån dag här tillsammans med barnen!
Å nu finns det som sagt fikabröd om du skulle hitta på att komma förbi!

söndag 7 augusti 2011

söndagar

Ännu en bekännelse: jag älskar söndagar!
Tänk att vi fått en dag då vi får slappa, vila, ta det lugnt och bara vara! En dag då vi inte behöver göra mer än nödvändigt.
Jag tror att många skulle må mycket bättre om dom älskade söndan. Jag tror att vi fått denna dag till att hämta kraft, att vi en dag i  veckan behöver vila för att orka de övriga sex.
Så idag har jag bara laddat diskmaskinen, druckit kaffe och myst med lillebror!

fredag 5 augusti 2011

vad ska jag bli?

Fyllda 50  kan jag fortfarande känna: vad ska jag bli när jag blir stor?
Stor är jag redan, helt fullvuxen faktiskt. Jobb har jag, ett jobb som verkligen känns som en kallelse och livsuppgift men ändå... jag längtar efter ännu mer! Tänker ibland: var detta allt?
Inte så att jag inte är nöjd för det är jag! Jag har ett fantastiskt roligt och givande jobb som passar mig perfekt. Jag tjänar så pass med pengar att tillvaron går runt och jag behöver inte vända på nån krona.

Men inuti längtar jag efter mer, mer utmaning, mer tjänande, att ännu mer få använda de gåvor jag tror Gud lagt ner i mig.
Får man längta så vid 50+???? Börjar det inte vara dags att dra sig tillbaka och vänta på pensionen (vad det nu blir, fattighuset?? eller förlita sig på att barnen blir rika och försörjer mig?)...

Läste igår i bibeln om Mose. Han som låg i vassen och blev upplockad av en prinsessa och uppfostrad vid hovet i Egypten. När han var 40 år "steg en tanke upp i hans hjärta" att han skulle besöka sina hebreiska bröder, gjorde det och slog ihjäl en egyptier på kuppen. Sen blev han tvungen att fly och hamnade som fåraherde ute i öknen. Där fick han gå i 40 år till och säkerligen fundera och längta efter mer. Tänk uppfostrad vid hovet och nu fåraherde! Då snurrar nog tankarna på väääldigt mycket!
Men efter 40 år händer något, då visar sig Gud i en brinnande buske och Mose får ett helt vansinnigt uppdrag: att gå tillbaka till Egypten och ta med sig hela den judiska befolkningen ut ur landet... ja ni kan själva läsa i 2 Mosebok eller en mycket förkortad version i Apostlagärningarna 7:20 och framåt.

Så 50 kanske inte är slutet... det kanske är början på något nytt... något mer som jag ännu inte ser. Det känns faktiskt spännande när jag tänker efter!

måndag 18 juli 2011

jag erkänner!!!

Jag är en av dom som är inne på Facebook utan att vara inloggad i chatten. Jag vet att en del tycker att det är fegt men det bryr jag mig inte om!!!
Jag VILL INTE chatta, det är liksom inte min grej och då tycker jag att det är bättre att inte vara inloggad alls.

Men jag kan bli galen på den "nya" chatten på fb, för jag blir inloggad gång på gång även om jag loggar ut mig. Det kan tyckas som ett mycket världsligt problem och det är det nog men jag vill ändå förklara att jag på intet sätt är ovillig att visa att jag är inne på fb men jag vill inte chatta!

fredag 8 juli 2011

det är bara att bekänna...

...  ännu en av mina mörka hemligheter: jag ÄLSKAR SOL OCH VÄRME!!! Och då är en dag som denna njutbarare än njutbar! Jag laddar batterierna inför den kommande mörka och kalla årstiden genom att befinna mig i solen! Nåja, ibland är det skönt med skugga också, men bara en liten stund!