älska, älska, älska!

När vi varit familjehem i ca 1 år fick - eller rättare sagt begärde - vi handledning. Vi fick förmånen att träffa en psykolog varannan vecka under en lång tid. Vi var det första familjehem hon handledde och det var ett mycket intressant samarbete. Vi stämde bra överens personligt också vilket ju inte försvårade direkt ;-).
Jag tror att denna handledning är en tungt vägande faktor till att vi fortfarande är familjehem för vi fick såna verktyg. Vi lärde oss också att prata och resonera med varandra under denna tid vilket varit en förutsättning för att få jobbet att fungera som det gjort och gör.

Under denna tid hade vi en biologisk mamma som gärna ville ha tillbaka sitt barn och det är ju så det är! Men hur förhåller man sig när man står mitt i det? Som nybörjare har man inte en susning, det blir bara en massa känslor som rusar och rädslor som vill ta struptag på en.

Vi tog upp detta i handledningen och då fick vi ett råd som sedan dess varit vår ledstjärna i alla mellanmänskliga relationer faktiskt!

På min fråga om hur jag skulle göra och förhålla mig till det faktum att barnet som flyttat till oss kanske inte skulle bo kvar svarade hon:
"Du ska älska! Det är det enda du kan göra och då har du i alla fall gjort det!"

För mig och min man har det blivit självklart att alla som kommer i vår väg för kortare eller längre perioder: placerade barn, kompisar, pojk- och flickvänner osv, har rätt att få kärlek när dom kommer till oss. Det är inte alltid enkelt och det handlar inte om känslor utan om en inställning!

Bibeln talar om att vi ska älska vår nästa som oss själva och där finns min källa: Guds kärlek som är alltings ursprung, själva kärlekens väsen. Det är bara om den kärleken får gå igenom mig som jag kan ha kärleken som livshållning.

årets sista....

...semester varade i hela 19 timmar!

Våra goda vänner Uffe och Marie hade bokat ett dygn på Källan, ett hotell några mil härifrån. Och vi hängde på! Fixade barnvakt och packade lätt och drog iväg igår mitt på eftermiddan.

Väl framme började vi prata och sen pratade vi konstant med ett avbrott för sömn. Vi pratade i hotellrummet och i restaurangen och vid brasan och i bassängen och i bastun osv!
Våra vänner jobbar i samma branch, är också familjehem, och när man får umgås med folk som förstår så har man så otroligt mycket att prata om! Att vi dessutom delar livsåskådning gör ju inte saken svårare :-)!

Nu är jag påfylld av energi igen och kan fira nyår med glädje! Och då har vi glädjen att få besök av en annan familj i samma branch!!

att umgås med likasinnade...

...eller rättare sagt, att umgås med folk i samma bransch ska detta inlägg handla om.

Vi är ju som ju som sagt familjehem, eller fosterhem som det tidigare kallades. Det innebär att vi tar emot barn genom socialtjänsten, barn som av olika anledningar inte kan bo med sina föräldrar.
Det är ett fantastiskt roligt och givande jobb men speciellt på många sätt för man är vanlig förälder samtidigt som man är ovanlig och ibland kan omgivningen reagera på hur man gör och är. Det bekommer en inte speciellt när man jobbat med detta i många år men ändå är det ibland jobbigt.

Därför är det så underbart att ha vänner som jobbar som vi. Såna man kan umgås med och som vet precis hur det är. Såna som man kan beklaga sig för när det är jobbigt och söka råd och stöd hos när man inte kan prata med nån annan.

I helgen har vi fått umgås ordentligt med såna människor! Dels en familj som bor i närheten och som kommit att bli väldigt nära vänner och dels en hel hög familjehem från Västerbotten.
Vi har haft familjehemsträff här i Svansele. Ätit tillsammans, åkt 4-hjuling, badat badtunna och åkt vattenrutchbana, druckit kaffe, grillat korv, lekt, men framför allt PRATAT, PRATAT, PRATAT utan att behöva tänka på vad man säger eller hur man säger det!
En sån helg som fyller på orken för ett långt tag framåt!