hatet får inte segra

Jag läser kommentarer på facebook och bloggar om detta som hänt i Norge och gråten tränger på och denna gång inte för offren utan för att så många hatar så mycket.
Nu har världen än en gång fått ett hatobjekt i denna man som gjorde allt det hemska. Visst, det är så fruktansvärt att det går nästan inte att ta in och om hatet vore en väg som ledde till något bra så då skulle jag också hata.
Men hat leder ALDRIG till något gott vare sig för den man hatar eller för en själv, det är bara destruktivt.

Det senaste jag läste är om att han hellre vill bli hatad än glömmas bort.
"Ja då glömmer vi honom, tillsammans. Vi avtalar med varandra om att vi inte säger hans namn, vi skriver det inte, vi goolar det inte. Ser vi hans namn i tryck så hoppar vi över det"
Är inte detta hat så vet då inte jag? Att totaldissa någon? Att bli bortglömd totalt måste vara det värsta även för en svårt störd människa som Anders Behring Breivik. Denne man har också varit ett litet barn, denne man har också föräldrar och släkt som sörjer! Nångång kommer förhoppningsvis verkligheten i kapp honom och det är nog tillräckligt att leva med det förutom det långa fängelsestraff som väntar.

Jag tar på intet sätt honom i försvar, jag fördömer med kraft de gärningar han gjort men kunde Jesus förlåta dom som dödade honom, kunde Jesus säga till rövaren på korset brevid att han skulle få vara med i paradiset så hoppas jag att hatet inom mig inte ska få komma fram utan att jag ska fortsätta att känna sorg både över de drabbade och över den som gjort detta fasansfulla.

våga

När jag fyllde år fick jag så mycket fint bl a ett halsband.
På halsbandet står det "VÅGA".

Det är viktiga ord för vågar man inte står man ju kvar där och inget händer! Det behöver inte vara stora saker som att hoppa fallskärm eller dyka i grottor - saker jag aldrig ens skulle komma på tanken att göra - utan det handlar minst lika mycket om att våga leva för mig.

För mig handlar nog "våga" mest om att våga lita på Gud, våga lita på att Han har kontrollen i ALLT. Att varje dag våga vakna och förlita mig på att det går att leva idag också, att trots jobbigheter så finns det någon som har allt i sin hand och bär mig även om ångesten river för fullt och jag själv inte ser någon utväg.

Det handlar också om tillit, att våga lita på att de vänner jag har finns kvar trots att jag tycker mig vara en dålig vän och usel människa. Att våga lita på att vänskap inte hänger på om jag mår dåligt eller om jag är glad och trevlig.
Jag har förmånen att ha en underbar äkta man som står där trogen hur det än ser ut. En arbetskamrat och älskare och vän som tar över när jag ibland dippar. Och han har lärt mig så mycket av vad tillit är för han bara är!

Mitt halsband bär jag så ofta det passar och då tänker jag: jag vill VÅGA!
Jag vill våga vara den jag är!
Jag vill våga lita på mina nära och kära och vänner!
Jag vill våga finnas för mina medmänniskor!
Jag vill våga gå nya vägar jag aldrig gått förut!
Jag vill våga stanna upp och vänta när jag inte vet vartåt vägen går!
Jag vill våga förlita mig på Honom som vet allt om mig och som vill mitt bästa! För utan Honom - Gud -  är jag ingenting, absolut ingenting!

bergfast

Förtrösta på HERREN till evig tid, ty HERREN HERREN är en evig klippa
Jes 26:4











 (Galtispouda  20110719)

jag erkänner!!!

Jag är en av dom som är inne på Facebook utan att vara inloggad i chatten. Jag vet att en del tycker att det är fegt men det bryr jag mig inte om!!!
Jag VILL INTE chatta, det är liksom inte min grej och då tycker jag att det är bättre att inte vara inloggad alls.

Men jag kan bli galen på den "nya" chatten på fb, för jag blir inloggad gång på gång även om jag loggar ut mig. Det kan tyckas som ett mycket världsligt problem och det är det nog men jag vill ändå förklara att jag på intet sätt är ovillig att visa att jag är inne på fb men jag vill inte chatta!

egna initiativ

Jag tycker om när man vågar ta egna initiativ och gå sina egna vägar. Som när lillekillen som inte fyllt 3 än fixar sig mat själv (i form av fruktsoppa ur ett paket) eller när kalebass-plantan känner att det blivit för trångt inne i växthuset och helt resolut breder ut sig på taket.

solrosor, solrosor, solrosor

lite bilder...

...från trädgården.

I solskensrabatten blommar nu solrosor i flera färger, gul daglilja, brinnande kärlek och randgräsets vippor sträcker sig mot himlen! (fler bloggposter om denna rabatt)

I växthuset är pelargonerna verkligen blomvilliga nu! Dom trivs i växthusvärmen där dom slipper kallt regn på blommorna. Jag är snart uppe i samma mängd som innan det tragiska massmordet i vintras och nu ska dom klara vintern!!!
Jo jag fick flera pelargoner när jag fyllde år, det verkar som om folk börjar veta vad jag gillar ;-), jag fick flera orkidéer också av nån anledning!

det är bara att bekänna...

...  ännu en av mina mörka hemligheter: jag ÄLSKAR SOL OCH VÄRME!!! Och då är en dag som denna njutbarare än njutbar! Jag laddar batterierna inför den kommande mörka och kalla årstiden genom att befinna mig i solen! Nåja, ibland är det skönt med skugga också, men bara en liten stund!

grodan

Jag har ju tidigare bekänt att jag gillar skrot och återvinning i trädgården.
En som hängt med några år är grodan.
Den kom hit en grovsopshelg för många år sen, det var nån av barnen som tog hem den och satte den på kanten till det lilla vattenblänket vi har. Den hade nog en gång varit ordentligt grön och haft en metspö men den var avskavd och utan spö och ganska ful i mitt tycke. Men den blev kvar...

På vintern hoppar den ner i vattnet och fryser inne och på våren tinar den fram och får komma upp på kanten igen. Nu mera har den fått ett helt annat uttryck än den glada, gröna, fiskande groda den en gång var. Den är vackert grå och sitter där med knäppta händer och slutna ögon, i bön ser det ut som faktiskt!

Jag tänker att jag själv är rätt gammal och grå därunder hårfärg och smink. Jag kryper inte ner i vatten och fryser in på vintern men jag går liksom i ide... vill inte gå ut, sover mycket, fryser...
Men jag vill behålla samma uttryck som grodan fått efter alla år, bedjande, stilla vid källan...

tältmöte

Ett ord att smaka på och fundera över: TÄLTMÖTE
Vad är det? Ett möte i ett tält? Men vilket möte? Med vem? För ett möte innebär ju att jag inte är ensam eller hur?

Men i ett tältmöte som det jag var på i kväll skulle jag kunna sitta där ensam i ett tält som rymmer flera tusen personer och ändå ha ett möte med någon. Med någon med stort N. Med Herren Jesus själv!

Nu var jag inte på långa vägar ensam i tältet men mitt viktigaste möte i tältet var ändå med Honom. Han var där (liksom Han finns överallt) och jag fick nya insikter och tankar att ta med.



Och i en sån atmosfär kan man bara få vara och slappna av....