när man borrar kommer skit...

Som sagt, vi ska installera bergvärme och nu har här borrats i dagarna två. Bullrigt och skitigt har det varit men nu håller dom på att avsluta i alla fall.

Jag satt i soffan i rummet och tittade ut på borriggen som dröp av vatten och började tänka.
När man borrar behövs vatten för att borren ska kylas och kunna fungera trots motstånd. Ibland måste man liksom backa lite och ta om när borren kört fast, man kan få ta om flera gånger för att komma vidare dvs ännu djupare ner. Det måste finnas ett "avlopp" för det material man borrar bort för att få ett hål.

Hur är det med oss själva? Om vi vill komma ner på djupet i våra liv så är det nog lite som med en borrigg, det behövs både vatten, avlopp och omtagningar...

Vatten... tårarna som gör att vi vågar öppna upp, så att inte det skär fast i oss
Omtagningar... vi måste ibland liksom backa i vår utveckling för att kunna ta nya tag. Jämför med barnet som ska sluta med blöja och plötsligt kissar ner sig gång på gång innan det funkar. Man får ta sats för att komma vidare.
Avlopp... någonstans att göra av all gammal smuts som kommer upp. Det ultimata avloppet är Jesus Kristus själv som tog all vår smuts och synd med på korset. Det står i bibeln att vi får kasta alla våra bekymmer på Honom. Sen har vi vänner, riktiga vänner som står kvar i smutsen och som kan hjälpa oss att se. Det är också ibland nödvändigt med professionella avlopp som terapeuter och själavårdare.

Jag var ut och frågad hur djupt hålet blev. "215 meter" fick jag till svar. Vi hade hoppats på 240 för vårt hus är så stort... "men det är mycket vatten och då blir det mer energi" sa killen "det är så mycket så om man lyssnar hör man hur det flödar"....

Tänk om det gick att komma ner på såna djup i ens inre! Ner dit källan flödar klart och fritt, där den Helige Andes källsprång finns!