årets sista....

...semester varade i hela 19 timmar!

Våra goda vänner Uffe och Marie hade bokat ett dygn på Källan, ett hotell några mil härifrån. Och vi hängde på! Fixade barnvakt och packade lätt och drog iväg igår mitt på eftermiddan.

Väl framme började vi prata och sen pratade vi konstant med ett avbrott för sömn. Vi pratade i hotellrummet och i restaurangen och vid brasan och i bassängen och i bastun osv!
Våra vänner jobbar i samma branch, är också familjehem, och när man får umgås med folk som förstår så har man så otroligt mycket att prata om! Att vi dessutom delar livsåskådning gör ju inte saken svårare :-)!

Nu är jag påfylld av energi igen och kan fira nyår med glädje! Och då har vi glädjen att få besök av en annan familj i samma branch!!

resor

Jag har ju varit i väg på två resor denna höst. Hör verkligen inte till vanligheterna för en hemmaälskare som jag! ( för övrigt verkar detta med att helst vara hemma vara något som ligger i generna!)

Först följde jag äldsta dottern till Lund några dagar. Hon skulle ner för plugg och jag såg Skåne för första gången i mitt liv, så även Köpenhamn!

Sen blev det en vecka i Israel, egentligen en födelsedagspresent eftersom jag  fått pengar till att resa.

En tanke som följt mig på båda resorna är att hur långt bort jag än åker så är platserna jag besöker hemma för någon annan. Och det som för mig är exotiskt och ovanligt är för den som bor där vardag och vanligt.

Och samma är det ju om någon besöker min hemplats! Vägen upp till Svansele från Kedträskbron är väldigt vacker men som bybo tänker jag sällan på det. Jag kan se folk campa vid älven och tänka: ja varför campar man här?
Men för dom är det ju vackert, ovanligt och exotiskt!

Ibland kanske vi behöver öppna ögonen åt båda håll så att säga: att faktiskt respektera att de platser vi besöker som turister är hemma för någon annan och uppföra oss som vi vill att folk ska uppföra sig när de kommer till oss.
Och å andra sidan öppna ögonen och försöka se på vår egen närmiljö med en "turists" ögon, bara för att förstå vad vi har och hur exotiskt vi också bor!

god fortsättning

årets julpyssel eller...

... hur man gör en "julgran".

Ni som följt min blogg vet att i vår familj har vi inte gran utan tall till jul. Faktiskt rätt praktiskt när man bor i tallskog! Problemet är bara att tallar är ganska glesa... ett ljus här och en kula där och aldrig mötas de två ;-).

En händig man - min man - har dock kommit på ett knep för att råda bot på grenbristen:

På senhösten hämtar han hem en tall i lagom höjd och bredd. Hur många grenar den har spelar mindre roll. Han tar också hem en ansenlig hög med tallris.

Några dagar före julafton får tallen komma in i vår stora hall för att tina av över natten. Dagen därpå sätter han igång med sitt julpyssel som den värste Kirchsteiger. Han snickrar och borrar och påtar på och vips har det blivit en helt ny skapelse!

Sen får den flytta in i vardagsrummet och där tar mitt pysslande vid: att sätta upp belysning och hänga kulor och fixa med glitter.
Och sen står den där och lyser som värsta Kalle Anka- granen ;-)!

dags för en bekännelse igen!

Så här i juletid är det väl lika bra att bekänna färg.

Detta händer varenda år. Jag ids inte baka, känner att jag har ingen lust, ingen tid, ingen ork osv. Men nått måste man ju ha så jag börjar och tänker att en sorts småkakor och så bullar, då klarar vi oss. Å så gör jag så - men fortsätter för det är ju så ROLIGT att baka, det går nästan inte att sluta när jag kommer igång!

Min mamma bakade alltid en massa supergoda småkakor till jul. Hon fick dom så spröda så dom bara smälte i munnen och hon bakade ofta på kvällen. Jag tror att det är dessa "gener" som gör sig påminda i juletid för det är så gott som alltid på kvällkvisten som "bak-ilet" slår till.


Men nu får det räcka. Ja, pepparkakor ska det väl också bli nån dag här tillsammans med barnen!
Å nu finns det som sagt fikabröd om du skulle hitta på att komma förbi!

gläd-je

Men nu har det väl slagit om för språkpolisen tänker nog stordottern. Glädje ska väl ändå inte avstavas eller ha bindestreck...

Nej absolut inte men jag fick ordet glädje i huvudet idag. Kanske är det allt tal om jul-glädje som satt sig i hjärnan. Men ordet blev nytt på nått sätt och just som två ord: GLÄD och GE.
Egentligen hela julens budskap i ett ord - eller två.
GLÄD - någon annan!
GE - till någon annan!
Fokus hamnar på min medmänniska i stället för mig själv när jag delar på ordet... och då får jag tillbaka hela ordet: GLÄDJE!

getsemane

Getsemane, trädgården där Jesus hade sån ångest att svetten droppade som blod... en vacker och fridfull plats med knotiga olivträd och en kyrka som kallas Ångestens kyrka.

Min vän Kinna tog två bilder på dörren in i kyrkan som jag vill ge vidare till dig.

Den första bilden är dörren in i kyrkan, in mot mörkret och ångesten...

Den andra visar vägen ut, ut mot ljuset...

Foto: Kinna Segerstig

vardag igen

Det är onsdag morgon, klockan är strax 7 och jag är åter hemma i vardagen. Väcka barn, köra till dagis, hem igen, till vårdcentralen för att avgipsas, besök av en mamma och mormor, julfest i kväll: kort sagt en vanlig vardag!
Senaste veckans intryck börjar så smått att landa men det kommer att ta sin tid att smälta allt.

Men det är i vardagen jag lever och trivs. Semester är en kort period som man oftast tycker går för fort men det är vardagen som ändå är det väsentliga. Semestern kan ge impulser som kan användas i vardagen, semestern är i viss mån vila för att orka med vardagen. Något "annat" som motvikt mot vardagen. Semester är minnen att glädjas åt när vardagen är grå och enformig men vardagen är på ett sätt livet.

När vi åkte mot Döda Havet var det ökenlandskap. Ett - på många sätt - trist och torrt landskap men jag tycker det är så vackert och skiftande. Kanske är det som med vardagen, om vi vill se det vackra och skiftande i vardagens gråa lunk så blir den vacker.

Öknen är en utmaning för de som bor där, det kommer otroligt lite regn och när det kommer måste man samla för att ha under torra perioder. Kanske som med semester, en tid att samla kraft för vardagen.

gå på vattnet

Så var den då inne, dagen då tron skulle prövas. Är den så stadig att den håller eller ska jag falla igenom?
Ja för är man nu ute på Genesarets sjö bör man väl ändå prova att gå på vattnet eller?
Nej, jag prövade inte, känner inte att det är så viktigt ;-).
När vi satt därute på sjön i solskenet läste vår reseledare just texten om när Jesus kom gående på vattnet och sa till Petrus att komma. Petrus steg ur båten och gick och det funkade så länge han såg på Jesus men när han började se på omständigheterna omkring sig sjönk han.
Jag tänkte när jag hörde detta att så är det nog ofta för dig och mig: vi kan uppleva att det är något vi ska eller vill göra och så längre vi här Jesus för ögonen vågar vi men så fort vi börjar kolla på omständigheterna omkring oss fegar vi ur och backar.
Våga fästa "blicken" på Jesus!
Våga ha ditt fokus på något annat än det du ser som omöjligheter.

guppat

Så lämnade vi "kallhålet" Jerusalem i morse för varmare och lägre belägna trakter. Jordens lägsta plats, döda havet, 460 m under havets yta. Djupdykning i öknen skulle man kunna säga...
Där besökte vi Qumran, där dödahavsrullarna hittats. Vi besteg Masada-klippan (med linbana) och guppade i döda havet insmorda med lera (foto kommer sen).
Landskapet är så fantastiskt vackert och fascinerande trots att det är ÖKEN! Jag förstår varför bibeln så ofta talar om vikten av levande vatten...
I morgon ska vi ut på Genesarets sjö, gå på saligprisningarnas berg och besöka Dans källor vid gränsen mot Libanon men först SOOOVA!

Jerusalem....

"Jag gick i dag där Jesus gått" lyder en gammal sångtext och idag har jag verkligen beträtt mark där Jesus nog med stor säkerhet gått.
För något år sen fick någon i de äldsta delarna av Jerusalem problem med avloppet och när man gräver hittar man Siloa-dammen där Jesus enligt Johannes botade en blind man.
Man här grävt fram en del av "gatan" intill dammen där vi gick! En otroligt stark upplevelse.
För övrigt har vi varit igång - bokstavligt, för vi har gått massor - från 8.00 till 17.30.
Vi har fått fantastisk guidning av en arkeolog och bevittnat ett bar-mitzva-sällskap.
Dagen avslutades vid västra muren -klagomuren - där vi fick möjlighet till en stund i bön.
Å vädret då? Sol, blåst och KALLT! Och en regnskur när vi åkte tillbaka till hotellet.

på g!

Så är jag då på väg!
Kommit igenom sakerhetskontrollen u.a.
Träffat lite folk.
Gäspat ett antal ggr.
Kollat var gate 6 är. (eller gejtingen som en ung dam kallade det en gång)
Ska bli skönt att sätta dig på planet och förhoppningsvis somna!

resfeber

Nu börjar den infinna sig. Som ett brev på posten. Resfebern. För på tisdagkväll åker jag.
Först ner till Arlanda och tidigt onsdag morgon vidare mot Israel för en vecka av semester och upplevelser.
Husmoderssemester kallar jag det och jag känner mig grymt privilegierad som får åka iväg ensam mitt i julstressen med julfestande och luciatåg och allt! Inte för att jag på nått sätt vill missa barnens olika uppträdanden men allt annat! Nu är det ju ändå så att det står på min lott att fixa fram luciaklänningar och tomtedräkter så att det finns = underlätta för min käre make som låter mig åka!